Ansvarig utgivare.

48 år gammal, första generations invanadrare och bosatt i Kungälv sedan ca 2004, i Sverige sedan 1982. Utbildad vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Civilekonom med Marknadsförings som inriktning. Arbetat med logistik medparten av arbetslivet, både för stora och små företag. Drivt lager, terminaler, åkerier samt ansvarat för varuflöden kopplade till biltillverkningen. 2020 sadlade jag om till E-handelsansvarig på ett företag ett stenkast från Kungälv, där jag även är trafikansvarig på åkeritillståndet.

Detta är en passande roll, trotts blygsam ersättningsnivå, under en period då jag utsatts för konstant yttre stesspåverkan. Jag har inga ambitioner att återgå till mer krävande arbeten, då jag vill lägga all min lediga tid på granskning av socialtjänstens arbete.

Jag är vapenägare, har varit pistolskytt i mer än 25 år. Har även en fullgjord värnplikt, försvarsmakten spenderade 7,5 månader på att utbilda mig i att utöva våld. Detta i kombinationen av vapeninehavet, så kan vi väl dra slutsattsen att jag har ett avseedvärd våldskapital. Det finns dem i vårt samhälle som tillskrivit mig ett mycket större våldskapital, än vad jag besitter. Medan det finns andra som gjort det omvända. Jag är nämligen dömd för misshandel. Jag tryckte upp en fot i röva på en liten ligist efter att han våldfört sig på en av mina flickor på lekplatsen. Det blev dyrt och resulterade i att polismyndigheten prövade lämpligheten av mitt vapeninnehav. Vapnet har jag kvar och ansökte så sent som för ett par veckor sedan om ett medlemskap i ytterligare en skytteförening, detta för att bredda mitt skytte.

Innan allt detta började, var jag även frivillig sjöräddare vid stationen på Kärringön och mönstrade ofta även ideellt på som kock ombord en skuta. Bibbis mammas missbruk satte stopp för det. Då, för att jag inte vågade lämna Bibbi ensam med mamman. Nu, för att jag inte orkar träffa människor som potentiellt kan fråga mig om Bibbi.

Ledig tid spenderas istället med ny sambo, hennes barn är vuxna och jag är ofriviligt barnbefriad. Detta gör att vi kan spendera mycket ledig tid på resor. Nu senast en vinresa, med besök på några av de härligaste stränderna jag någonsin skådat. Gången innan en av Europas traditionella tursitfällor till storstäder. Jag tränar, försöker hålla 3 dagar i veckan, pillar en del i trädgården och svär på skadeinsekter samt väder.

Jag identifierar i första hand som Bibbis pappa och andra hand som offer för nazifeministerna på socialtjänsten i Kungälv. Rollen som ansvarig utgivare är rent terapetisk, jag är inte opåverkad och kan helt enkelt inte låta deras övergrepp pasera hur som helst. Jag letar fler offer, vill kartlägga deras förövare, kartlägga förövarnas familjer, berätta offrens historier och personifiera övergreppen. Jag tror nämligen inte på våld som första alternativet vid konflikthantering.

Det är min bestämda åsikt att hot om våld, är mer avskräckande än våldet i sig och att ett potentiellt hot kan skapa en så stark rädsla att vi gemensamt kan lyckas skydda framtida barn från natzifeministernas övergrepp.