Jag sökte länge efter en förklaring till varför enskilda handläggare på socialtjänsten agerade på ett orationellt sätt, ett sätt som gick emot allt sunt förnuft. Varför de försvarade mammans och varandras klandervärda agerande och tom försökte klandra mig för att jag skyddat barnen från övergrepp.
Enligt soskärringarnas resonemang led barnen mer skada av att jag med tvång stoppade mamman i ett pågående övergrepp, än om hon fått fortsätta övergreppet.

…Det stämmer att vi nekat Bibbi vård, detta då vi inte ansett att hon kunnat tillgodogöra sig vården innan du kommer i insikt i hur ditt våld gentemot mamman påverkar Bibbi. Sa en soskärring i ledande befattning på socialtjänsten i Kungälv under rättegången om Bibbis omhändertagande. Hon fortsatte sedan med attt säga:

…Vi bedömde att Bibbi behövde en annan typ av vård, i ett tryggt familjehem... Jag kommer presentera detta familjehem i detalj, så att ni ser ironin i hennes uttalande och vilken ondska som måste prägla en person för att medvetet sätta en 4 årig flicka i en sådan miljö.

Detta orationella resonemang, deras nitiska försök att måla ut mig som våldsverkare samt deras försök att använda de påhittade våldet som förklarningsmodell till alla symptom flickorna uppvisade och till deras egna beteende, ledde mig till att mynta termen nazifeminism.

Det finns sedan tidigare en terminologi som heter FemNazi, men den har huvudsakligen används för att smutskasta kvinnor och även som ett argument inom antiabortrörelsen. Denna typ av smutskastning och anti-rörelse vill jag ej bli förknippad med, utan använder termen som motiv, förklaringsmodell och beskrivning av den kultur som råder inom socialtjänsten i Kungälv. Låt mig vara helt tydlig, det är inte organisationen som det är fel på, tanken med den är säkert god. Men den används på ett sätt som inte avsetts, det är medlemmarna som kapat den och missbrukar den för att uppnå sina egna syften, nazifeministiska sådana. Angreppet är i första hand på de nazifeminister som kapat denna samhällsinstitution, men och på dess beskyddare.

Jag har inget spikat teoretiskt regelverkt som sätter upp en klar definition av vad som är nazifeministiskt. Men att återge verkligheten på ett sådant sätt att det inte missgynnar kvinnan, är en. En annan är att presentera mannen som förövare och kvinnan som offer. Att utge sig för att vara beskyddare av den svaga kvinnan och barnen, medan man i själva verket är förövaren, som oraskar mannen och barnen lidanande. Nazifeminismen tar inte hänsyn till lidandet man utsätter barn för, det är ett acceptabelt pris att betala för att uppnå ideologins syfte. Att ljuga, manipulera eller att återge verkligheten på ett missvisande sätt i handlingar, som sedan ligger till grund för rättsligan beslut, är en typiskt sådan egenskap som klart och tydligt definierar en nazifeminist. Låt mig vara väldigt tydlig, nazifeminismen är en ondska, förklädd i att värna om barns intressen, som gömmer sig bakom hemligstämplar.